Hon bad mig skriva om heliga berg
Där kunniga trollmän bo
Vid kärr där den sista finnen
Har tappat sin näversko
Och dom som snusa förnumstigt
åt ting som de ej förstå
Ska jag hälsa från Laolands uggla
Som grinar i granklädd vrå
Jag ska hälsa från Laolands uggla
Som åldras i granklädd vrå
Hennes hundraårsgamla ögon
Ser grönt mot himmelen blå
Hon minns alla ben som vitnat
Där räven sitt nattmål fått
Hon har hört alla hesa skators skratt
Under år som gått
Ho ho ho
Hon har jagat i fredlösa nätter
över gråberg och becksvart sjö
Hon har lyssnat till mjuka fötter
Som tassat i blodig snö
Hennes minne kan aldrig blekna
Hennes visdom är djup och tung
Nu drömmer hon slött medan jakten
Går hett över frasande ljung
Hon minns det viskande mörkret
Kring byn som var obygd förr
Där hon väntat i dystra nätter
Framför döende skogsmäns dörr
Hon har flyktat till Laolands hålor
Där ingen den gamla ser
Och boksynt folk i byarna
Dom tro att hon finns ej mer
Ho ho ho
Hon tror att folk blivit dummare
Av allt som dom hört och läst
Att upplysningsfödan till syra
I deras magar jäst
Hon täljde om tysta spöken
Om gastar och fula ting
Och skrattande andar som dansar
Om natten i svingande ring