Vi låg och lyssnade på våren grannen rökte weed till Reggaeton
Det var nå i oss som skavde vi förstod det inte då
Innanför gryningen flög svalorna på studenternas höga rop
Jag tror att vi båda landat, det var dags att ge sig av
De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka
De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka
De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka
De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka
Mot morgonen drog ljuden bort, i porten vid din gränd
Dina ögon var klara, de visade våran väg
Å stilla var rönnen utanför ditt hus, å björkarna sjöng en slow sång
Baloo stängde och släckte ned, stegen ekade bort i den tysta gryningen
Var var vi då?
Vem var vi då?
Vem var vi då?
Vem var vi då?
Vem var vi då?
Vem var vi då?
De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka
De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka
De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka
De där nätterna på Ålidhem, dom kommer aldrig mer tillbaka