Peter LeMarc - I Vntan P Vgorna Lyrics

I frra veckan torrlade dom dammen, igr fll den frsta snn
Inget r sig likt sen Sammi frsvann, sen han slngt alla sina stenar i sjn
En ful fet mne har hngt sig i trdet, jag knner mej likadan
En vergiven sko ligger lerig i rnnstenen, det luktar rk ver hela stan
Jag vandrar lngs Strandgatan, mot Mikaelskapellet, i en tystnad som ingenting alls
Potatisgubben str med sin fackla i handen, och en repstump runt sin hals
Han sger, snart ligger allt under vatten,

Och jag ser allt det som jag ger, allt det som jag hllt i s hrt,
ligga som vrakgods p stranden, jag hller mitt hjrta i handen, i vntan p vgorna

I Ritas butik r det ppet om natten, ja hon r alltid dr
Hon ger mej ngot ur en dunk, som hon pstr r konjak, ja, jag vet inte vad det r
Hon grabbar mej hrt om min arm nr hon viskar
Det som varit kommer aldrig igen, s bevpna dej med vingar och slipa ditt hjrta
Det r dags att fara vilse min vn, skynda, innan det r frsent

Och jag ser allt det som jag ger, allt det som jag hllt i s hrt,
ligga som vrakgods p stranden, jag hller mitt hjrta i handen, i vntan p vgorna

Nu sitter jag vaken, som skyddad av mrker, flera mil och r drifrn
Det gr en grt omkring, p gatan utanfr fnstret
Som en gast frn frr, en frlorad son
Jag skriver en rad, som ett brev eller dagbok,
och tv ord sticker som neon eller guld
faktiskt dom enda ord jag skrivit, jag vet inte varfr
Det enda ansvar och det andra r skuld

Och jag ser allt det som jag ger, allt det som jag hllt i s hrt,
ligga som vrakgods p stranden, jag hller mitt hjrta i handen,
och det rr mej inte lngre, nr jag tnker p dom r som gtt
r det som om jag aldrig frsttt, som om ingenting betyder nt, i vntan p vgorna
Det som varit kommer aldrig igen, dags att fara vilse igen