Letra de Romans FöR Timmen de Noice

I fyra år har jag suttit på mitt rum,
aldrig vågat gå nånstans, aldrig vågat ta min chans,
allt har varit grått och svart, dagen alltid natt
ingenting är som förut.

Du hade levt ungefär en fjärdedel av ditt liv
förstod hur det kändes att få leva på lånad tid,
dina timmar dom rann snabbare än sanden i ett glas.

Romans för timmen, det visste både du och jag
Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar
Den sista timmen, det visste både du och jag
Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar

När läkarn ringde förstod jag, vad som hade hänt
han hade börjat räkna ditt liv i procent
jag kunde aldrig ana, alla plågor som du känt
alla timmar som vi brännt

Du hade levt ungefär en fjärdedel av ditt liv,
förstod hur det kändes att få leva på lånad tid
Dina timmar dom rann snabbare än sanden i ett glas

Romans för timmen, det visste både du och jag
Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar
Den sista timmen, det visste både du och jag
Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar

Romans för timmen, det visste både du och jag
Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar
Den sista timmen, det visste både du och jag
Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar