Letra de Juanita de Björn Afzelius

å Juanita, hon var vacker som en gryning
när dom möttes i Madrid för längesen.
å han var ung, han var en av många hundra
som rest ner, för att slåss för friheten.
å juanita, hon var med dom vid fronten och hennes glöd
gav dom andra kraft och mod.
och om kvällen sjöng hon sånger till gitarren,
om folket och den framtid
som hon var beredd att försvara med sitt blod.

Men Juanita...han ska alltid komma 'håg dig,
ja för hans inre skall du alltid finnas kvar.
å Juanita,fast han aldrig kunde få dig
så skall han minnas hur stark och fri du var.

men dom förlora' för facisterna var starka
och han for hem, med bara bitterheten kvar,
och Juanita, hon måste gömma sig i bergen,
och fast han skrev, så fick han aldrig några svar.
Men åren gick, också hjältar blir gamla
och dom får hoppas att dom yngre vill ta vid
och han blev gift, han fick söner och döttrar
och hans tid med Juanita blev liksom en dröm
ifrån en annan tid.

men Juanita...han ska alltid komma 'håg dig.
ja för hans inre ska du alltid finnas kvar.
å juanita, fast han aldrig kunde få dig,
så skall han minnas, hur stark och fri du var.

Hans båda söner var i Spanien förra sommar'n
på semester, på ett nybyggt lyxhotell.
dom hade träffat en gammal gumma ner vid stranden
när dom gick ut, för att festa sent en kväll.
dom hade pratat och berättat vad dom hette
och om sin far, som en gång varit i Madrid.
Då steg hon opp! och sa: Honom har jag älskat.
Men här springer ni och göder nåt han har bekämpat
med risk för eget liv.

Så ge er av! jag är trött på era svängar
ni fördröjer bara frihetens stund.
å ni borde veta, att turisternas pengar
är som honung i förtryckarnas mun.

Men Juanita...han ska alltid komma håg dig.
ja för hans inre, skall du alltid finnas kvar.
å Juanita, fast han aldrig kunde få dig
så skall han minnas, hur stark och fri du var.