Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet.
lÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂäste i morgonbladet att det senaste lustmordet bjÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöd
pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ en mÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂängd pikanta detaljer, mÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂördarÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ'n hade anvÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂänt
vissa attiraljer, dessa nÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂämdes i bladet och det var ju bra det.
Personliga Perssons fru och hans vidriga dotter, de sutto
i sina sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂärkar ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂännu och sina papiljotter. Person sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥g pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ dem
med fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöga sympati och i sitt stilla sinne tÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂänkta Persson tvi!
Fast han ingenting sade och det var ju bra det.
Personliga Persson far med bussen som alla andra.
Med ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöverrock och med handskar och hatt lÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ter han
sina tankar vandra och tankarna far precis som han vill
och ingen hade kunna gissa sig till vad slags tankar han hade
och det var ju bra det.
Personliga Persson far mot hemmet per tunnelbana, en trettiosjua
brÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂännevin har han med sig av gammal vana. Sen spÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöar han sin fru
med dunder och med brak och somnar som ett svin och vaknar som ett vrak
men se roligt det var det och det var ju bra det.
Personliga Persson stÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥r i telefonkatalogen och om du de rÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂätta
siffrorna slÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥r sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ svarar han glad i hÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥gen. Ja visst finns det mÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥nga PersÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöner men
personliga Persson finns det bara en och det rÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ker va jag det och det var ju bra det.