Ibland så tror jag inte att jag lever Fast allt omkring mig känns så grått
Jag sitter fast här i hamsterhjulet
Hur man lämnar det har ingen förstått
Vad ska jag bli när jag blir stor
Är jag fri eller fast i någons klor
Ska jag våga ta steget ut ur hjulet
Och leva efter det jag tror
En parasit fyller mig.
Och samma sak fyller dig.
Jag vill leva som jag lär. Men parasiten är redo å förstöra allt det där. Det är nästan så man tappar hopp. Måste försöka säga stopp.
Den tuggar och festar på ditt kött
Och den slutar inte förräns du dött
Den tar en massor av olika former
Som patriarkat macho och normer