Anders Björksten - Tunnelseende Lyrics

I en bläcksvart manér knyter jag mina skor
Som en gång var min vägledare och min bror
Vagt och ängsligt tar de mig över broarna
Jag är min egen iakttagare

Ingenting känns, inget alls vill jag höra
Det skriker mot mig, jag måste vidareföra
Vad jag ens har i ett virvel av taggtråd
Det vill jag inte veta av

Jag fråntas besvär, slår på stort och fallerar
Du är vad jag är, stanna upp, vi passerar
Det som en gång var kommer aldrig bli igen

Jag ser en tunnel
Jag hör ett skratt
Det ekar långsamt
I en trasig natt

Utan mig finns jag inte, jag är inte kvar
Vi flyger från kusten, ingen vet var
Av med kedjorna som jag en gång bar
Jag visste inte vad den lögnen innebar

Jag fråntas besvär, slår på stort och fallerar
Du är vad jag är, stanna upp, vi passerar
Det som en gång var kommer aldrig bli igen

Jag ser en tunnel
Jag hör ett skratt
Det ekar långsamt
I en trasig natt

Du hör mig viska
Om varför att
Du borde anat
Hur allt är fatt, hur allt är fatt