[Music: M. Ehlin, Lyric: Mara]
I fjärran bortom djupa skogar
Ur den mark där nässlor gror
Reser sig ett slott mot månen
Slottet där de dödas själar bor
.
Den dystert svarta muren utav
Vittrad marmor ännu står
Stark såsom den alltid stått sig
Genom tusenden av år
.
Andar ropar till varandra
Det är döda själar som
Tagit natten i besittning
Här i slottet Auragon
.
Nattens djur har här sin hemvist
Tistlar bor i mörka vrår
Spindlars väv klär tak och väggar
Fönster gapar såsom öppna sår
.
Aldrig kysser morgonrodnad
Slottets tinnar eller torn
Här har natten ingen ände
Här har Mörkrets Drott sin tron.